Trött på oseriösa ”Blocketmäklare”?

Blocket är en mycket bra annonsplats, men allt som oftast blir man som privat annonsör uppringd eller störd av mäklare, ”kollegor” i branschen, eller någon som utger sig för att vara mäklare. Dessa personer erbjuder allt ifrån förmånlig finansiering till att att man utlovar att man minsann har en kund som frustande står och väntar på att få köpa just er båt, bara ni flyttar den till den ena eller andra marinan eller båthallen.

Vi menar att så arbetar inte en seriös båtmäklare. Vi på Båtagent kontaktar aldrig privatpersoner på detta vis, och är det någon som ringer er och påstår att dom är från Båtagent, så är det en bedragare.

Kom ihåg att ett alltför bra erbjudande på en båt eller en tjänst sannolikt inte är på riktigt, utan här lurar gäddan i vassen, redo att hugga den som aningslöst litar på den lena rösten i telefonen. Jo, gäddor använder sig numera av modern teknik.

Jag tar tacksamt emot tips där ni blivit kontaktade av oseriösa mäklare, så publicerar jag era historier på vår blogg, eller vår Facebook.

 

Att vara Båtagent, världens roligaste arbete?

Jo det vill jag nog påstå att det är nog ett av de roligare arbetena man kan ha. Undertecknad har sysslat med en faslig massa roliga, spännande och en del tråkiga sysselsättningar genom livet.
Mitt (och mina kollegors) arbete beskrivs enklast som om att vara på båtmässa varje dag. Visst, vissa dagar är det kanske lite kallt om näsan, och visst att lyfta på stelfrusna presenningar när snön rasar ner i nacken ger onekligen déja vu upplevelser från min tid som skogshuggare. Men att prata båt, att vägleda rätt, att försöka skapa en trygg affär för alla parter och  kanske kunna få köpare eller säljare att förverkliga sina drömmar, vilka de än må vara, det är fantastiskt kul.

Men det är inte helt enkelt alla gånger, bifogar nedan några rader från min kollega Anders Frisk.

Min dag som Båtagent.
Klockan ringer 06.00. Tittar ut över vattnet och ser en gråvit sörja som täcker viken utanför. Burr, fortfarande långt till våren. Två svanar glider ståtligt förbi bryggnocken.
07.45 jag skottar bort snöblasket på brygga och kliver ombord. I tre knops fart kryssar jag genom issörjan och lömskt dolda isflak. Uppmärksamheten är på högspänning. De senaste två veckorna har båtdoktorn fått in två av båtens propellrar på operationsbordet. Vad gör man inte för att kliva iland?
Efter trettio minuters sladdande på öde byvägar ut på Gålö naturreservat hittar jag i hamn på Gålö Båtklubb. Framme. Nej. Fel båtklubb. Ursäktande samtal till den väntande båtägaren tjugo minuter bort. Jag är där alldeles strax, lovar jag.

Vänder bilen inne på klubbområdet och ser hundra meter upp i backen att den tunga porten slås igen. Låset och den bortflyende vägmaskinen upptar hela mitt sinne. Jag är inlåst med bilen på en öde båtklubb mitt ute i naturreservatet. Vem bryr sig, det måste komma några båtägare för vårutrustningen i mitten på april. Ja, det känns ganska ensamt.
Efter en kort besiktning av området konstaterar jag att det inte finns några telefonnummer eller ledtrådar till civilisationen. Jag noterar att stängslet är ca två meter högt och där ovanpå en ogenomtränglig taggtrådsdjungel. Som ett jagat villebråd söker jag mig bort emot den yttre inhägnaden. Där, i hörnet, finns min enda chans. Ingen taggtråd. Två minuter senare pulsar genom blötsnön över en enorm åker. Men det måste finnas en väg där uppe.
Tystnaden är total, förutom vinden i träden och några vilsna fågelkvitter. Det är bara att börja traska grusvägen bort. Mina fotspår följer de stora traktorhjulen märken i snöslasket. Inte en bebodd gård. Inte en levande själ. Sju kilometer länger bort når jag en vanlig trafikerad väg. Där står jag vilsen och väntar på att någon ska komma förbi. Endast en bil dyker upp. Jag vinkar och hoppar upp och ned mitt i vägen. Bilföraren ser skrämd ut och väjer undan och försvinner i fjärran. Härligt med vägvänner.
Ringer trafikverket, kommunen och Svevia i jakt på vägmaskinsföraren. Ingen träff. En lokal förmåga har uppdraget. Vägens ende.
Går lite nedstämd tillbaka till den inlåsta bilen. Ringer till de missade kundmötena som var inplanerade under förmiddagen. Då från ingen stans kommer en bil! Vis av erfarenhet ställer jag mig mitt i vägen och håller upp handen som ett stopptecken. Han stannar. Köp en lott, föraren visar sig vara snöröjaren på väg hem. Med lite övertalning kör han tillbaka och hämtar grindnyckeln.
En och halv timme försenad vinkar jag glatt till min välgörare och slänger en grindslant ut genom fönstret. Jag är fri, jag är en båtagent på väg ut över havet.