Lyckad båtförmedling i Lissabon

Såld båt i Lissabon: Svenskägd Nauticat 43 fann sin nya, svenska ägare, genom Båtagents mäklare i Portugal – Niklas Forsén på Portugalagent.

Nu har vi sålt en fin äldre dam i Lissabon – Frenesi af Öregrund. En Nauticat 43 som seglades ner från Sverige till Portugal och Lissabon under sommaren 2019. Efter september 2019 har båten haft hemmahamn i Marina Parque das Nações i Lissabon. Under sensommaren 2020 bestämde sig ägarna för att skaffa husbil i stället varför man vände sig till oss på Båtagentoch Portugalagent. Vi lade ut båten till försäljning i slutet av augusti och i oktober var båten såld.

Säkra båtvisningar i Portugal

Givetvis har vi haft en del utmaningar med pandemin. En del spekulanter har inte velat resa i samma utsträckning som tidigare vilket vi givetvis har stor förståelse för. Under visningarna som vi ändå genomfört har vi följt de ganska restriktiva regler som gäller i Portugal. Munskydd på, endast en spekulant (eller ett sambopar) i båten samtidigt och ingen mäklare som nosar dem i örat i trånga utrymmen.

Sälja båt som ligger i Portugal? Så här går det till med Båtagent och Portugalagent:

Genom ett nära samarbete mellan Båtagent och Portugalagent, där Portugalagent är franchisetagare i Portugal åt Båtagent kan vi förmedla båtförsäljning på plats i Portugal.

Hela upplägget med genomgång av båten, avtal m m blir på svenska. Marknadsföringen och annonsering sker genom Båtagents försorg vilket borgar för en bred annonsering både på webben och i valda tidningar. Självfallet kommer båten även annonseras brett i hela EU. Både på engelska och svenska.

Kontakt med båtmäklare i Portugal: 

Båtagent Portugal
Tel: +46-70-592 60 76
Mejl: niklas@batagent.se

Många bilder från Lissabon, Seixal och floden Tejo nedan.

Konsten att värdera en båt

Värdet på just din båt är självklart en viktig pusselbit vid en försäljning men det kan även vara nyttigt att få reda på i andra sammanhang såsom vid bodelningar, försäljning till barnen etc. 

Vid en försäljning menar vi att det optimala annonspriset är just det pris den kund som är villig att betala som mest för båten är beredd att ge, varken mer eller mindre. Detta för att säljaren ska få ut maximalt för sin båt utan att övervärdera den och riskera att dra ut på processen eller för den delen att släppa iväg den för billigt. Därför blir det vid en försäljning viktigt att hitta ett korrekt värde och annonspris föra att maximera affären.  

Att värdera en båt kan vara komplicerat men ibland enklare, allt beror på vad det är för objekt. Vi utgår ifrån tre grundpelare som alltid ska vägas in för att kunna fastställa ett så korrekt värde som möjligt: objektet, nuvarande marknadsläge och historiska försäljningar. Objektet eller båten i sig påverkar självklart vilket värde den betingar. Här behöver aspekter som utrustning, årsmodell, gångtimmar, allmänskick m.m. vägas in. Denna information har man sedan med sig in i efterforskningarna kring vad för liknande båtar som finns på marknaden just nu, hur utbudet ser ut just nu. 

Nuvarande efterfrågan är naturligtvis ytterligare en viktig parameter att väga in men är för det mest extremt svår att förutse. Under rådande Coronakris vet vi att efterfrågan har ökat i förhållande till utbudet men läget kan snabbt förändras igen. 

Nästa steg är att göra en analys över vad liknande objekt har sålts för historiskt. Via tillgång till välfyllda register hos olika annonsplattformar och inte minst vårt eget register över sålda båtar får vi snabbt en uppfattning över vad liknande objekt sålts för de senaste 2-3 åren. Här är det viktigt att titta på faktiska försäljningspriser och inte bara annonspriserna, dessa kan i värsta fall skilja sig tiotals procentenheter.

Slutligen sammanställs analysen och informationen till en samlad bild som ligger till grund för att fastställa ett rimligt värde på båten. I detta steg är en portion magkänsla och ett bagage av många tidigare affärer till enorm nytta. Här på Båtagent har vi förmånen att kunna bolla frågan med kunniga kollegor och tillsammans navigera rätt i den snåriga värderingsdjungeln. Dagens marknadsvärde på din båt är just vad ordet antyder, det marknaden är villig att betala för din båt. Det går inte att trolla med marknaden, men det går att maximera priset och hitta den kund som är beredd att betala mest för båten. 

/Aron Borg, Mäklare Bohuslän

Märkliga tider

Undertecknad har genomlevt ett antal olika kriser, fastighetskrisen på 90-talet, it-bubblan på 2000-talet, och finanskrisen som de flesta av oss kanske har i färskt minne, dock inga krig, men väl efterdyningarna av krigets påverkan på samhället och vad det gör med människor i samband med Balkankriget på 90-talet då jag under många år arbetade i området.

Nu har vi en pandemi att hantera och den slår fruktansvärt hårt mot länder, människor och näringar.

Beteenden kommer förändras, främst vårt resande, såväl i tjänsten som turistandet. Lågprisflygen kommer sannolikt försvinna, och priset på resan till Thailand kommer nog öka rejält.

Digitala lösningar för affärsmöten kommer användas i större utsträckning istället för att flyga kors och tvärs, men positivt är att mer tid kommer skapas för att umgås med nära och kära.

Sverige är inget undantag, omställningen kommer såklart påverka oss och vårt samhälle, även om vi hittills har haft ett annorlunda förhållningssätt till pandemin jämfört med övriga världen.

I Sverige har vi något som är helt unikt, nämligen vår fantastiska kust och skärgård, och inte att förglömma, Göta Kanal och våra mäktiga insjöar. Så en semester i båt är ett bra sätt att hantera Covid-19, man har sitt eget hem med sig, och klarar av att distansera sig och minimera smittspridningen.

Marknaden för begagnade båtar upplever just nu ett rejält lyft, intresset är mycket stort, och jag menar att det numera inte är köparnas marknad, utan att det råder jämnvikt mellan utbud och efterfrågan. Vi får alltsom oftast ut nästan begärt pris för våra objekt, och antalet budgivningar ökar. Så om ni hittat drömbåten, vila inte för länge på hanen, risken är då stor att ni missar tåget eller båten.

Vi ses på havet.
/Anders Hultman

Äventyr på Världshavet

en seglats över Atlanten

Det är en mäktig känsla att ligga på rygg på däck och titta upp mot den gigantiska stjärnhimlen. Mot masttoppen som vajar fram och tillbaka på ett nästan kusligt sätt, upplyst av topplanternan. Det enda som hörs är vinden som i ojämn takt sliter i seglet, och de höga vågorna som brusar när de slår mot skrovet. Luften är ljummen. Det är natt och vi är mitt ute på Atlanten. På ett av de gigantiska världshaven, på väg mot Västindien non-stop från Gran Canaria. Allt som finns är himmel, hav – och vind. Det är en makalös känsla av frihet. Av spänning. Och av lycka. 

Vi är tio personer ombord som delar dessa känslor av frihet, spänning och lycka. Några känner varandra sedan innan men i övrigt är det en unik kombination av karaktärer som alla har ett gemensamt intresse – eller till och med passion: att segla. 

Atlantic Rally for Crusiers

Äventyret börjar redan en dryg vecka innan avfärd med sammankomst i marinan i Las Palmas där vi bekantar oss med Pitanga för första gången. Pitanga är en Oyster 745 som är 80 fot lång och mer bekväm än många permanentboenden på land. Det hälsas glatt med lite nervösa leenden – inte nog med att vi ska bo och leva tillsammans i ungefär tre veckors tid, vi ska också på ett säkert sätt ta Pitanga och oss själva till andra sidan Atlanten. Någon har drömt om att korsa Atlanten sedan barnsben medan någon annan gör det för tredje gången. Oavsett bakgrund eller anledning så är det vi som är teamet som genomför detta otroliga äventyr.

Vi deltar i den årliga Atlantseglingstävlingen ”Atlantic Rally for Crusiers” (ARC) och lämnar Gran Canaria samma dag och samma tid som 280 andra segelbåtar med målet St Lucia. Men själva tävlingen är sekundär – det här är ett event med deltagare i alla åldrar och fokus på gemenskap och seglingsglädje, vilket märks tydligt på det fullspäckade schemat med seminarier, mingel och festligheter under veckan. Det finns dock en racingklass och en crusingklass, så vill man gå all-in över Atlanten så går det bra, men de flesta ser det här som ett äventyr, en upplevelse för livet. 

Hela gänget före starten!

Mot Karibien

Den sista söndagen i november lämnar vi Gran Canaria på ett mycket högtidligt sätt med pompa, ståt och applåderande publik medan båtarna skapar trafikstockning i den lilla kanalen ut från marinan. Stämningen är oslagbar. Solen skiner, det vinkas och tjoas och tjimmas från land och tack vare vår egen underhållare Per ombord, spelar vi alla på små instrument och sjunger vår team-song om och om igen.”Piiiitanga, crossing the Atlantic! Piiiitanga, sail a little faster! Piiitanga, she has to be first in St Lucia!”

Succé både ombord och på land!

13.00 går startskottet och alla båtar ilar över startlinjen. Nåja, så gott det går i fem sekundmeter vind och något som ser ut som myrornas krig på plottern. När det största adrenalinkicken efter starten har lagt sig, första kvällen nalkas, det småpratas om sjösjukeplåstrens kommande effekt och äts paella i solnedgången, ja då känns allt bara väääldigt härligt. 

Mycket förberedelser

Livet på båten är lite av ett socialt experiment.* Tio personer som inte känner varandra ska spendera cirka två veckor tillsammans på en, även om båten är ganska stor, begränsad yta. Båten seglas dygnet runt efter ett rullande schema vilket medför både oregelbunden och för lite sömn hos alla. Det gäller att inte tappa fokus, det är en stor båt och krafterna i hav och vind är starka.

Att vara ute till sjöss under så lång tid kräver också sina förberedelser och många team har planerat överseglingen under minst ett år. Inte nog med att båten ska vara redo för den påfrestning som det är att segla oavbrutet under denna tid, även besättningen ska klara av det. Hålla sams och bra energi, och inte minst äta och dricka. Det är ett projekt i sig att handla och planera alla frukostar, luncher och middagar – med tillhörande drycker – till så många under så lång tid. Men eftersom Pitanga är en av de bekvämare båtarna man kan tänka sig, så är livet som kock ganska mysigt i galleyt där det finns både mikrovågsugn, induktionshäll samt stor kyl och frys. 

Pitanga strax före starten i Las Palmas.

Några av killarna är entusiastiska fiskare så vi har hela tiden två linor med rejäla beten i vattnet efter båten, och det dras upp både en, två och tre stora fiskar under besättningens jubel. Det nöjda mumsandet på både frukost, lunch och middag med tillhörande glada tillrop om fantastisk mat kan skämma bort vilken hobbykock som helst, och vi är alla rörande överens om hur stor inverkan god mat och dryck har på ett äventyr som detta. Tillsammans med några väl valda låtskatter från Pers Pitangasånghäfte såklart. 

När det inte blir som man tänkt sig…
… men det blir bra ändå. 

Trots att fokus egentligen inte är tävlingen, så vill vi alla vinna. De inledande dagarna är vi starka och ligger i täten, seglingen är fantastisk och vi ser inte skymten av en enda ”squall” som annars är både vanligt och stökigt eftersom seglen då måste revas för att inte riskera att gå sönder av de kraftiga vindbyarna. 

Solen skiner, det pustas och stånkas under de få men välgörande yogapassen på gungande däck, det lyssnas på musik, diskuteras gippar och strumpor (till spinnakern) och applåderas när vi maxar med 13 knop och satellitmeddelanden når oss att vi tagit placeringar i tävlingen. Men inget gott varar för evigt. En vecka in, när vi är mitt på havet, säger det PANG när skotet till spinnakern lossnar och flyger upp i luften. Sju man försöker under kaptens lugna ledning fånga in och ta ner seglet, men krafterna är starka och det tar över en timma innan vi lyckats få ombord den 400 kvadratmeter stora spinnakern som då gått i två delar och är borträknad för resten av resan.

Modet hålls uppe och i de lätta vindarna sätter vi lättvindsspinnaker och ilar vidare – tills dagen efter då det upptäcks en reva i även denna spinnaker. Stämningen sjunker lite när vi inser att hoppet är ute för att vinna, vi som låg så bra till. Vindarna och förhållandena är dock extremt gynnsamma och vi snittar till allas förtjusning 10 knop på bara storsegel och fock.

O’hoj, land i sikte!

Underbart är kort och tyvärr har även focken fått sig en reva. Beslutet att rulla in och starta motorn de sista dagarna är motvilligt men nödvändigt för att ta oss iland. Det är dock fortsatt glatt ombord och det berättas både den ena och andra galna historien nu när alla kommit varandra närmare. De sista vackra solnedgångarna avnjuts med en kall öl och plötsligt ropas det från vakten att land är i sikte! Jodå, toppen på berget Gros Piton på St. Lucia börjar skymtas vid horisonten och pulsen stiger ombord. Samtidigt blandas lättade leenden med lite mer molokna – det här betyder ju slutet på vår resa, slutet på vårt gemensamma äventyr. 

Pitanga vid starten i Las Palmas.

När vi lägger till i marinan välkomnas vi med den klassiska Karibiska drinken Rum-Punsch och det skålas, sjungs och ingen verkar riktigt vilja sätta den första foten iland efter 15 dagar till havs. När de flip-flopprydda tassarna till slut trampar ner på betongbryggan är det över. Vi gjorde det. Vi tog oss 3000 sjömil non-stop på öppet hav, över Atlanten. Och detta med glada miner, fräscha bananer ända till sista dagen och utan större katastrofer än tre söndriga segel samt ett halvmosat lillfinger efter ett missöde med vinchen. 

Dagarna efter ankomst droppar besättningen av en efter en, men av aktiviteten i Whats-Appgruppen att döma så är det numer tio vänner som skickar bilder, uppdateringar och födelsedagshälsningar till varandra. Det stora äventyret är över för denna gång, men minnena är många och fina, och vem vet – kanske de återupplivas snart igen. 


//Linda Cederquist
kock samt den enda kvinnliga besättningsmedlemmen på Pitanga, och som utan tveka skulle segla över Atlanten igen. Helst med samma båt och besättning. 


*vilket nu också är bekräftat i och med realityserien ”Över Atlanten” där sex kändisar seglar över Atlanten. Härmapor.

Båtagent donerar till The Ocean Cleanup

The Ocean Cleanup grundades 2013 av holländaren Boyan Slat och är en ideell organisation med målsättningen att städa världshaven från plast och annat skräp. Genom egenutvecklade fallskärmsliknande skräpsamlare, som driver omkring på haven med strömmarna, ska Ocean Cleanup System samla in 50% av allt skräp i Stilla Havet under en 5 års period.

För att alls göra det meningsfullt att städa haven från skräp, måste den enorma nedskräpningstakten minskas, och som ett led i den processen har The Ocean Cleanup även utvecklat Interceptor. En solcellsdriven skräpsamlarstation som ska placeras i de 1000 största floderna i världen, som tillsammans står för 90% av utsläppen av skräp i världshaven.

Skräp i världshaven är ett problem som har stor inverkan på många olika områden. Över 600 marina arter påverkas direkt av skräpet som flyter omkring. Skräpet medför en negativ inverkan på ekonomier på grund av förändrad turism, fiske och även direkta kostnader för städning av skräpet. Plasten i havet hamnar i näringskedjan och påverkar till slut även människors hälsa.

I samband med invigningen av Båtmässan i Göteborg fredagen den 31/1 donerar vi 10 000 kr till The Ocean Cleanup. Även du kan vara med och bidra genom att gilla vår Facebook sida! Når vi 100 nya likes på vår Facebooksida under fredagen donerar vi 10 000 kr till.

https://Facebook.com/batagent

Handen på hjärtat, vem behöver egentligen en båt?

Att allt inte står rätt till i våra hav är nog inte okänt för de flesta av oss båtfrälsta. Oftast är det kanske det mer rent påtagligt synliga i form av alla rester av mänsklig aktivitet som flyter omkring, som vi reagerar mot. Plast, plast och åter plast.

Östersjöns bottendöd ( sjunkande syrehalt) är inte heller någon nyhet. Den breder ut sig i allt större omfattning och som i allt snabbare takt gör våra Östersjölevande fiskar  och bottenlevande växter alltmer stressade. Hur många av oss har inte seglat i rabarbersoppan mellan Gotland och Öland när algblomningen är som värst?

Effekterna av sjunkande syrehalt och bottendöd har nu även visat sig i de stora världshaven. Syrehalten har sedan man började forska kring problematiken sjunkit med ca 2% de senaste 10 åren.

Forskarna är dock osäkra på om siffrorna stämmer, eftersom detta är helt ny forskning och man vet inte om den teoretiska beräkningsmodellen är helt korrekt, då man i verkligheten kunnat uppmäta en betydligt högre grad av minskande syrehalt.

Vad blir då effekten? Fiskar kan ju så klart lämna syrefattiga, eller döda bottnar, och byta boendemiljö, bra kan man tycka, men mängder av andra organismer kan dessvärre inte göra detsamma.

Men om den minskade syrehalten fortsätter breda ut sig, och inget tyder på att detta fenomen minskar, kommer mer fisk trängas ihop på mindre yta och där bli offer för våra fiskeflottor med utfiskning som resultat, och kanske en total krasch av bestånden som resultat.
Dessutom försvagas fiskarnas immunförsvar och blir mottagliga för sjukdomar. Detta händer med våra vilda laxar idag, oförklarliga sjukdomar?

Så vad kan vi göra? Alla kan göra något, och i vår bransch borde eldrift för motorbåtar premieras, precis som eldrivna bilar får stöd och de fossildrivna alternativen bör avvecklas Och det är bråttom.

Inom bilindustrin kommer ett antal tillverkare sannolikt att slås ut, om man inte ställer om till fossilfria lösningar. Samma kommer drabba marina motortillverkare och på sikt även producenter av motorbåtar om inte miljövänligare drivkällor kommer kunna erbjudas.

Sedan har vi en del till av marknaden som riskerar att drabbas hårt.
Det är eftermarknad och serviceverkstäder, en elmotor kräver minimalt med service, och underhåll. Ta fordonstillverkaren Tesla till exempel, här har man nu helt tagit bort servicekravet på sina bilar, kunderna får ändå behålla sina nybilsgarantier. Noll kronor i service, låga driftskostnader och noll i utsläpp.

Så här gäller det att vara framsynt om man är verksam som näringsidkare i en fossildriven eftermarknadsverksamhet.

Men eldrivna båtar kommer gå lika mycket på grund som fossildrivna, invänder kanske någon varvsägare?
Nja, jag tror inte det, vi kommer få se självkörande båtar som har betydligt bättre koll på grynnor och grund och som kommer varna för faror. Tekniken finns redan, så frågan är väl bara vilken tillverkare som implementerar den först.

Att den globala uppvärmningen skapar problemen råder det inget tvivel om, och att 50% av den totala mängden växthusgaser har tillförts atmosfären sedan 1989, eller sedan komediserien Seinfeldt började sändas på Tv, är dessvärre även detta ett faktum.

Jag menar att köpa begagnat och kanske allra helst segelbåtar är ett bättre sätt att färdas på våra hav, och har man nu inte möjlighet till att segla och vill prova på havet i motorbåt bör man noggrant överväga vad man skall köpa. Gå inte i hästkraftsfällan, på sikt kommer våra politiker tvingas stifta lagar och regelverk mot överkonsumtion av vår gemensamma miljö, och vad är väl enklare än att stifta lagar och skapa pålagor mot lyxkonsumtion?

För handen på hjärtat, vem behöver egentligen en båt?
Men alla behöver vi ett hav.

Så med det sagt kommer Båtagent avsätta en summa per år som i sin tur skall utmynna i ett årligt stipendium som kommer att delas ut första gången år 2020 på Båtmässan i Göteborg. Stipendiet skall gå till havsforskning och främjande av informationsspridning.

Alltför många, oavsett vilken sida man står på polariserar medvetet debatten vilket snarare är kontraproduktivt, därför kan det ibland kännas som slöseri med energi, eller som Ingemar Stenmark så träffande sa, citat ”he e int lönt å förklara för den som int begrip”.  Men kunskap finns och vi får kämpa på med att få våra politiker att agera för en kraftfullare klimatpolitik. Droppen urholkar stenen.

Bättre att alla (majoriteten tack och lov) vi andra som kanske oroar oss och bryr oss om vår miljö gör något, litet eller stort, spelar ingen roll, för att minska vår mänskliga klimatpåverkan.

Men det enklaste budskapet är, varje minskad liter använd bensin eller diesel på havet, på vägen eller i luften är en framgång för vår gemensamma havsmiljö och vår planet.

Detta är mina personliga uppfattningar och dom framförs på min blogg.

Vi ses på havet
Anders Hultman/Båtagent
+46-73-430 35 91

 

Sista dygnet – ARC 2018

Dag 16.

Då är det snart dags för sista natten med gänget, ombord på Pitanga, för denna gång. Nu är snart Atlanten korsad och frågan jag ställer mig själv är; vill jag göra detta igen? Både jag och nej. Nej därför att toppa det vi fått vara med om på Pitanga går inte, resan har innehållit så mycket så sväng till ARCENS regi blir nog bara en blek kopia.

Göra det med egen båt? Nja, ett hiskeligt stort projekt för en förhållandevis kort resa. Visst 3000 sjömil är en försvarlig distans, men väldigt mycket uppstartsträcka för att ta sig till Karibien. Skulle jag göra detta med egen båts hade det nog fått bli hela varvet runt med ARC World Tour. Den som lever får se.

Detta blir det sista blogginlägget från mig från denna resan. Lev väl och som min kloka mor brukade säga; vårda knopp, kropp och själ!

Over and out from Pitanga.

Skriv gärna dina frågor till Anders ombord på Pitanga i kommentarsfältet. Du kan även följa Pitanga på appen YB Tracking eller via länken: Pitanga ARC 2018.

Hela gänget före starten!

Nu stävar vi mot målet

Dag 15.

Citat Svenne runt frukostbordet, vi följde alla spänt en fågel som klippte en flygfisk: ”Det måste vara ett helvete att vara flygfisk, under vattnet är man jagad av fiskar och ovanför av fåglar. Precis som att vara mellanchef!”

Kl. 10.00. Yoga för stela gubbar, Linda kör klass på akterdäck. Det gnälls som tusan, trasiga ljumskar och knarrande knän. Det stönas och frustas men det är ett tjurigt gubbgäng, Linda får skrattanfall… Jag lovar, detta är en syn för sägen.

Vad hände annars idag? Inte mycket, men ändå, ljuvlig banankaka som Davids fru skickat med avnjöts, ett par rejäla regnskurar tvättade däcket åt oss och i solnedgången underhöll Per oss med sin gitarr. Annars är det dieselgenuan som gäller då vi inte har så många segel.

Nu stävar vi mot målet, kappseglandet är över för denna gång, men oj vilket äventyr och vilka upplevelser vi fått vara med om. Inga ledsna miner här inte!

Kväll 15.

Näst sista kvällen ombord. En härligt slapp dag avslutades i köket med Svenne där en korvgryta snoddes ihop samtidigt som han bakade bröd till morgondagens frukost. Eftersom vi börjar närma oss rommens hemlands blev måltidsdrycken…tja lördagskvällen slutade med långdans i sittbrunnen. Nu närmar vi oss målet med stormsteg, dryga 300 distans kvar eller typ Skagen-Göteborg 30 gånger.

Skriv gärna dina frågor till Anders ombord på Pitanga i kommentarsfältet. Du kan även följa Pitanga på appen YB Tracking eller via länken: Pitanga ARC 2018.

Att segla långt eller länge

Dag 14.

Vilka förväntningar har man inför ett sådant här äventyr? Tänkte roa mig med att intervjua mina medresenärer men för enkelhetens skull börjar jag med mig själv. Ända sedan jag var liten pannkaka har jag drömt om att göra den riktigt stora seglatsen. Jag läste min fars alla böcker och fascinerades av sir Francis Chichester och Åke Matssons alla resor. Men sedan kom livet emellan, ett mycket bra sådant förvisso.

Så småningom ändrades mitt sätt att tänkta, inte nödvändigt att segla långt däremot vill jag segla länge. Så när chansen att få segla på öppet hav med bara horisonten runt omkring så tog jag chansen när den yppade sig och alla mina förväntningar har infriats med råge. Resan har givit smak på mer, och vem vet, kanske den riktigt långa seglingen också blir av en dag.

Skriv gärna dina frågor till Anders ombord på Pitanga i kommentarsfältet. Du kan även följa Pitanga på appen YB Tracking eller via länken: Pitanga ARC 2018.

Pitanga strax före starten i Las Palmas.

Motflyt och maskin

Dag 13.

Igår kväll hände det igen, alldeles efter ännu en middag som var helt i klass med vilken Nobelfest som helst, Lindag Spagetti Bolognese. Henrik upptäcker en sprickliknande reva i focken. Efter en del funderande så rullar vi in focken. Farten är nu nere på 65% av vad vi annars hade gjort med vår fina A3:a. Nåväl, vi lunkar på. Pitanga förtjänar bättre men en totalskörad fock i nattmörkret är inget vi vill vara med om.

Erik och jag gick på kl 02.00 och satt av ett händelselöst skift fram till 03.45 då Erik upptäcker ett eko på radarn, squalls på ingång. Vi väcker skepparn som bedömer att det är läge att reva. Inte helt enkelt, men efter viss möda har vi storen på plats på Pitangas vackra vita bom. Maskin startades 04.15 – resan går mot sitt slut.

Skriv gärna dina frågor till Anders ombord på Pitanga i kommentarsfältet. Du kan även följa Pitanga på appen YB Tracking eller via länken: Pitanga ARC 2018.